Equalizern var under 80-talet en populär produkt. En utbyggnad av förstärkarens tonkontroller. Men när hifin blir en allt mer special hobby och radiohandlaren börjar sälja dammsugare och tvättmaskiner försvinner dem nästan ifrån marknaden. Överhuvudtaget kom tonkontroller att representera något fult. Vissa apparater blev helt avskalade ifrån dessa reglage. Det kan jämföras med ett 70-tal då skillnaden på två försteg hos Marantz kunde vara antalet justerbara frekvenser.
Trots det så vet vi t.ex. en sådan sak som att örat har olika känslighet för olika frekvenser beroende på ljudvolymen. Med andra ord så är en rak frekvenskurva inte längre rak när den har upptagits av dina öron om den spelas upp vid för låg eller hög volym. Förr fanns ofta en knapp/funktion kallad loudness som skulle kompensera för detta. Jag ska vara ärlig och berätta att hemma hos mig används aldrig loudness eller tonkontrollerna, och skulle det någon gång hända spelar jag elektronisk musik på en fest.
Men nu har det tro det eller ej kommit in en equalizer i anläggningen där hemma. Från början då det var en ”cool” apparat, men sakta men säkert kom idéerna om det inte gick att kanske kompensera lite för den allra lägsta basen där mina Magnepan inte riktigt kan leverera. Jag höjde nivån med ett par dB och resultatet blev häpnadsväckande bra. Visst det går lite extra effekt åt att kompensera för den dåliga känsligheten i djupbasen men oftast använder jag inte i närheten av de 300 watt som min förstärkare levererar.
En fin grafisk-equalizer ifrån Sansui.
Ett billigt tips är helt enkelt, var inte rädd att använda tonkontrollerna, loudnessknappen eller varför inte pröva en enkel Equalizer. Vi har oftast ett gäng inne till rena struntsummorna.
Eller för ännu bättre precision köp en parametrisk-equalizer.
Dynamiskt komprimerad musik – ett problem i Hifi-anläggningen
Hifi – Ett nördigt apparatintresse, eller en musikälskares längtan att komma nära musiken.